Detta inlägget skriver bara jag Ida också, för aah ni kommer fatta!

Det är helt sjukt vilken bra kontakt man kan få med sin häst. Att lära känna den utan och innan. Att man litar på varandra. Jag har sån sjukt bra kontakt med Siesta Jag har ju ridit henne i snart 2 år, eller aah jag rider ju inte henne så mycket längre. Men i somras släppte jag henne lös på en åker. Jag gick före henne och sen satte jag mig ner på huk och hon kom till mig. Jag visade liksom stopp med handen och sa brr. Jag sprang lite sakta och hon travade efter mig och jag litade verkligen på henne. Va inte rädd någonting att hon skulle springa iväg. Men den känslan asså, att bara kunna släppa sin häst öppet på en åker fullt av gräs och den fortfarande lyssnar på en. Den känslan va mäktig och jag fick till och med glädjetårar. Jag och Siesta har inte övat alls mycket på detta. Men bara man lär känna varandra riktigt ordentligt och litar på varandra så kanske det går. Jag tycker att det är helt fantastiskt. Nästa gång du är i stallet eller nått, tänk på vilken kontakt du har med din häst och vad du kan göra med den!