Dom som verkligen kämpar med sin häst och har ett mål att nå och sen når det målet. Det är grymt, att man verkligen KÄMPAR KÄMPAR och KÄMPAR. Aldrig ger upp, man får ett resultat när man mått målet och är nog ganska stolt och glad då. Det är verkligen jättekul att se sånna som får träna för duktiga tränare och kämpar med sin häst. Att sedan få ett grattis tjejen, du har verkligen lyckats det är nog ännu roligare. Det kan ta tid att nå sitt mål, men kämpa och tänk på när du väl har klarat det. Tror det ger dig en push. Väldigt kort inlägg, tråkigt att läsa, men asså vi har INGET att skriva om :((

 

Hej, bara Ida här igen!

Videon är ett klipp från nästan två år sen, dock red jag inte honom som jag gör nu då, red honom bara sådär ibland,  och ett klipp sen i höstas. I fösta videoklippet rider jag helt fail och slänger med armarna och helt konstigt. Sen i andra videoklippet hoppar jag ju men man ser ändå galoppen innan hindret och så. Jag tycker att jag rider Calle MYCKET bättre nu än vad jag gjorde då! Så här får ni en liten skillnad-video.

 

 

Nu kommer vi ju tipsa om lite grejjer till hästen som vi skrev igår. Det finns galet snygga grejjer och hoppas ni får lite inspiration. Som det var med plaggen kan ni bara trycka på bilden så kommer ni direkt till grejjen.

 

Dessa sen skydd, simpla med riktigt snygga. Den röda färgen gör det bara bättre, dessutom kostar dom endast 149 kr!

Detta inlägget skriver bara jag Ida också, för aah ni kommer fatta!

Det är helt sjukt vilken bra kontakt man kan få med sin häst. Att lära känna den utan och innan. Att man litar på varandra. Jag har sån sjukt bra kontakt med Siesta Jag har ju ridit henne i snart 2 år, eller aah jag rider ju inte henne så mycket längre. Men i somras släppte jag henne lös på en åker. Jag gick före henne och sen satte jag mig ner på huk och hon kom till mig. Jag visade liksom stopp med handen och sa brr. Jag sprang lite sakta och hon travade efter mig och jag litade verkligen på henne. Va inte rädd någonting att hon skulle springa iväg. Men den känslan asså, att bara kunna släppa sin häst öppet på en åker fullt av gräs och den fortfarande lyssnar på en. Den känslan va mäktig och jag fick till och med glädjetårar. Jag och Siesta har inte övat alls mycket på detta. Men bara man lär känna varandra riktigt ordentligt och litar på varandra så kanske det går. Jag tycker att det är helt fantastiskt. Nästa gång du är i stallet eller nått, tänk på vilken kontakt du har med din häst och vad du kan göra med den!

 

Något som gör oss irriterade är när folk kallar hästar hamburgare. Så töntiga, dom vet inte vad dom pratar om. Hästar är ett stort djur som inte alltid är det lättaste att hålla på med. Ni som kallar hästar hamburgarer vet inte vad vi menar. Hästar är väldigt fina djur som man kan älska lika mycket som sin bästavän. Dom är en trogen vän som liksom alltid finns där. Ni säger aah vad svårt att rida det är väl bara att styra och sparka med benen. Jo men visst du, sätt dig på en häst så får du väl se. Sånt är verkligen sjukt irriterande. Man kanske åt hästar som hamburgare förr i tiden, men betyder det att man gör det nu? Ni kanske bara säger så för att retas eller skojjas. Men en del kanske tar åt sig och blir irriterade/arga. Tänk på vad ni säger nästa gång! Nu menar jag mest killar och INTE alla. Ska vi gå runt och reta er för att ni springar runt och skjuter med en fotboll. Nä precis, då säger ni att det inte bara är att springa runt att skjuta på en fotboll. Så snälla sluta kalla hästar hamburgare och säga att det är såå lätt att rida :)

 

Tänkte presentera Calle här för er. I första inlägget så blev det ju bara en snabb presentation. Men jag började rida honom den 15 april 2012. Det var inte första gången jag red honom, hade ridit honom kanske 3-4 gånger året innan de eller så. Men det var den 15 april som jag och Johanna bestämde att jag skulle börja rida honom. Red honom barbacka då och övertalade min rädsla att galoppera, höll på att glida av eftersom jag va van vid ponnytrav och små ponnygaloppsteg. Men jag lärde mig att sitta på honom bra. Denna sommaren så red jag Calle väldigt mycket. Ett av mina mål var att jag skulle klara att rida ut på honom och ha kontroll. Och det klarade jag, nu är det nemas problemas att rida ut på honom. Han är jättesnäll att rida, visst ibland hittar han på lite bus men det gör alla! Jag lärde känna Calle denna sommaren och det är jag verkligen riktigt glad för :D Vi har haft så sjukt kul och jag är jätteglad över att Johanna gjorde så att jag började rida Calle. Va litet sådär halvrädd i början men Johanna puschade mig hela tiden. Den 15 denna månaden har jag ridit Calle i 9 månader. Det är sjukt hur fort tiden har gått, men jag har haft sjukt kul. Vi har till och med hoppat 1 meter i höstas. Jag älskar verkligen Calle. Han är underbarast om man bara lär känna honom. Detta inlägget skrevs bara av mig Ida. Lite bilder på Calle kommer nu!